Det vette faen vem som har matat måsarna med en blandning av kaffe, kokain, halstabletter och dåliga skaldjur. Men om jag hade den personen framför mig just nu skulle han (japp, det är definitivt en han) få sig en snigel på ögat, en spindel i skon eller en daggmask på ryggen. Ni fattar, något riktigt hemskt.

Jag bor i Fredhäll och landets samtiliga måsar har bestämt sig för att ha en liten ganska stor gathering i Fredhällsparken. Varje kväll. Jag har ingen aning om när ruset går över för dem, men jag hoppas att det är ganska snart. För hundratals skrikande måsar frambringar inte den godnattsång som får mina ögonlock att falla ihop.

Fast om de lär sig 'Nu i ro' kan vi diskutera deras rätt till parken på nytt.